Tjabba tjena

Ursäkta det glesa bloggandet. Jag har inte haft så mycket att blogga om.

Nu är jag med Lolli, hon spelar Prism (man är typ en boll som hoppar omkring) på min mobil.

Hon skriker: Neeeeeeeeeej

Jag sitter vid min dator. MIN dator! :D Älskar att ha en egen :)

Även fast den och jag inte kommerså bra överens.. Den vägrar att spela upp videos i HD. Det hackar skitmycket då och det är inte speciellt bra ljud. Fast man överlever,

När vi åkte hem från skolan så var Lolli rädd för att åka buss.. Hon trodde den skulle äta upp henne.. Haha ;)

Sen har vi mest nördat lite vid datorerna ;)

Åsså videochatta vi med Albin och då visa vi han runt i mitt hus åsså fick han (alltså datorn) följa med ut då vi skulle mata mina ankor. Han tyckte inte att det var nå fint i mitt Justin Bieber affisch täckta rum.

Konstigt va..?

Men nu ska jag ta och va med min polare! Tjaow tjaow! :*

(Kanske lägger ut nån bild senare)

Tjabba tjena

Nu har jag äntligen fåått min dator från skolan :D

Nördar rätt mycket just nu ;)

Är med Samara och Nike, snart ska vi sticka till dansen :)

Just nu håller de på och videochattar med Albin. Nike kan inte bestämma sig om hon ska äta, gå på toa eller byta om..

Haha

De är fett dryg..

Tjena
Visst är jag snygg som fjortis? xD
Nämen, iaf. Hade en najs kväll med Katta :)
Vi sminka oss (jag till fjortis hon till William Spetz) åsså titta vi på film och käka onyttigheter och sådär.
Aja, kanske bloggar mer senare.
Bye

Hej igen

Jag var med i en novelltävling på en hemsida så jag tänkte lägga upp mitt bidrag här.

Om nu någon orkar läsa hela, vilket nog inte speciellt många kommer göra.

Jag har gjort några småmissar som jag är medveten om men jag har inte orkat ändra det. Jag kunde även ha gjort den mycket bättre om jag fick skriva lite längre men man fick skriva max 2500 ord.

Aja, here it comes!    (Om ni undrar så kom jag tvåa)

                                                                       Att sluta andas

Linnea stoppar in sina in ear hörlurar i öronen och skruvar upp volymen till max. White lions gamla låt When children cry ligger först i hennes spellista med bara sorgsna låtar.

Onåbar för världen går hon längst den långa skogsvägen hem. Förut så avskydde hon avståndet men nu för tiden är hon tacksam för den lilla stunden av lugn. Ingen som stör och inga blickar som bränner i ryggen.
Hon tänker på alla gånger hon gått precis här. Det är alltid samma saker som rör sig i hennes huvud. Alla självföraktande tankar och alla hemska minnen.
Nej, nu skulle hon inte tänka på det. Hon rensar huvudet på tankar och låter musiken ta henne med sig till en annan värld.

Efter 40 minuters promenerande så sitter Linnea på sin obäddade säng med sin gamla Sony ericsson. En knapp-mobil. Ännu en anledning till varför hon är socialt efterbliven. Antingen har man en Iphone eller så får man leva med att vara totalt opopulär. Så går det i alla fall till i hennes skola.
Hon funderar skarpt på om hon ska ringa Viktor eller inte. Som alltid när sorgen är som starkast så vill hon dela den med sin enda vän. Fast ändå inte. Just nu känner hon mest för att lägga sig på sängen och gråta ut.
Lika bra att inte ringa honom. Långsamt smyger hon sig ut i köket för att hämta något att äta. Mamma som ligger och sover på soffan får absolut inte väckas. Då kommer tredje världskriget bryta ut.
Köket och vardags rummet ligger vägg i vägg så hon får anstränga sig för att inte skramla med glasen när hon gör i ordning sin Oboy. Onyttigt som fan.
För att kompensera så struntar hon i att ta en macka till det.
När hon smyger tillbaks till sitt rum så kan hon inte låta bli att kika in hos mamma. Hon ligger däckad på soffan i bara morgonrock. Bredvid henne nere på golvet står en urdrucken vinflaska.
I vanliga fall skulle Linnea blivit arg på henne men idag orkar hon inte bry sig. Det är mammas liv, hon får göra vad fan hon vill med det.
När hon åter sitter på sin säng och dricker av sin Oboy så kan hon inte låta bli att fundera över hur det skulle varit om pappa fortfarande levde. Skulle mamma vara som en normal mamma? Skulle Linnea vara som en normal 15-åring?

"Vad är det för fel på dig jävla damp-barn!?" ropar Krille, en av de värsta mobbarna.
Linnea vänder sig inte ens om. Hon bara går vidare längst korridoren med huvudet högt. Aldrig att hon visar honom hur ont hans ord verkligen gör.
Utan att hon tänker på det så styr hon stegen mot skoltoaletten. Det enda stället där hon kan få vara ifred. Det är som en fristad för henne. Hon har tillbringat många timmar där.
Toaletten består av flera olika bås. Som vanligt väljer hon båset längst ifrån ingången. Det är aldrig någon som använder den toan eftersom den nästan aldrig fungerar. Ingen vet varför det är så mycket problem med den. Vissa påstår att den är hemsökt av ett spöke (mest sjätteklassarna) och andra tror att det är någon som jämt har sönder den.
Men de flesta bryr sig inte.
Linnea går in och låser om sig.
Det första hon lägger märke till är att allt gammalt klotter är bort torkat. Helt otroligt. Hur kan man göra något sånt?
Själv anser hon att klotter är konst, minnen. Alla som skrivit här under alla dessa år. Allt borta.
Det är en av de få saker hon uppskattar. Att läsa alla namnteckningar och titta på alla möjliga figurer som någon ritat.
Tänk att även ett litet slarvigt hjärta har någon sorts betydelse. Kanske dess tecknare var nykär eller kanske den helt enkelt tyckte om hjärtan. Allt klotter har sin historia, sin mening.
Nu är allt det borta. Alla namn som skulle finnas förevigade är borta och på väg mot glömska.
Jävla renlighets freaks.
Hon börjar rota i sin tygväska efter sitt svarta nagellack som hon alltid har med sig. Hon hittar det längst ner under en massa gammalt skolarbete.
Vad ska hon skriva? Vad visar hennes känslor? Svart. Det är det enda hon kommer på. Inom henne är allt bara svart.
Hon sjunker ner på det skitiga golvet och tuggar på en rödmålad nagel medan hon funderar.
Gud vet hur lång tid det tog innan hon kom på vad hon skulle skriva. Det kanske tog 10 minuter, kanske en halvtimme. Vem bryr sig. Tid är bara en siffra.
Det blir ett enkelt brustet hjärta. Enkelt men helt perfekt.

Tårarna hon väntade sig kommer aldrig så när hennes rumpa börjar domna bort reser hon sig upp och plockar ihop sina saker som ligger utspridda på golvet. Innan hon går tittar hon sig snabbt i spegeln som hänger ovanför handfatet.
Där väntar henne samma person som hon alltid ser i speglar. Hennes egen spegelbild.
De gröna ögonen som är omringade av ett tjockt lager svart ögonskugga, kajal och mascara. De torra läpparna och de hemska fräknarna som hon oftast sminkar över.
Hon drar en hand igenom sitt sönder plattade hår. Det är mörkrött. Kanske det vore mer passande om även det var svart men rött får henne att se ännu blekare ut. Dessutom är ju rött blodets färg.

Det visar sig att klockan redan blivit 14.15 så nu är det alltså dags för matte. Ett av de värsta ämnena enligt Linnea och Viktor som nu går sida vid sida på väg till sal 17 där matte alltid hålls.
"Fan ta den som hittade på matte." mumlar Viktor och Linnea nickar instämmande.
Hon kastar en snabb blick på honom och konstaterar att han ser ännu mer deppig ut än vanligt. Det ser man på hans sminkning. Ju mer smink han har desto sämre mår han.
Idag har han till och med mer smink än Linnea. Till det har han tighta svarta jeans, svart skjorta och svarta nike skor. Hans svarta hår är slarvigt plattat vilket också tyder på att han mår sämre än vanligt.
Han har alltid väldigt väl fixat hår.
"Ska vi sticka eller?" frågar han plötsligt. "Jag orkar inte med det här."
"Okej." svarar Linnea som verkligen uppskattar hans förslag.

20 minuter senare så sitter de bredvid varandra på en gammal sliten bänk som står bakom gamla Ica. Det är där de alltid träffas när de behöver varandra.
Många påstår att de är tillsammans. Det är de inte. Vänner. Det är vad de är.
De som inte påstår det, de påstår att Viktor är bög. Det är han inte heller.
"Jag mår så förbannat dåligt." mumlar han.
"Jag vet hur det är." svarar hon och tar hans hand i sin. "Mamma har börjat dricka igen. Fast hon lovade att sluta."
"Fuck." säger han medlidsamt.
Tystnaden som följer är inte pinsam, inte obekväm eller dålig på något sätt. Det är bara skönt att inte behöva prata.
Det enda som hörs är några enstaka fåglar som sjunger, utan ett enda bekymmer i hela världen.
Hon kommer att tänka på när hennes mamma berättade om pappas död. Det var en kall februari kväll. Linnea var bara 7 år.
Han hade tagit livet av sig tidigare den dagen. Linnea förstod inte. Ville inte förstå.
Men en sak förstod hon. Det var att mamma mådde väldigt dåligt.
Under ett år fick Linnea bo hos sin mormor ute på landet.
Hon återkommer till verkligheten då någon säger hennes namn.
Viktor ser på henne med uttryckslösa ögon.
"Ska vi göra det?" frågar han.
"Vadå?" mumlar hon fast hon mycket väl vet vad han menar.
"Göra slut på det.."
Hon rycker på axlarna.
"Tänk dig Nea. Att släppa taget om allt och bara försvinna."

Tusen tankar snurrar runt i hennes huvud där de står på bron som leder över en älv som hon aldrig minns namnet på.
20 meter hög är bron. Vattnet är väldigt strömt. Om man hoppar är man garanterad döden.
Ska jag hoppa? Svaret på den frågan är nej. I alla fall idag.
Varken hon eller Viktor är redo.

Första lektionen, bild.
"Idag ska ni få måla exakt vad ni vill. Det enda kravet är att bilden ska matcha era känslor för dagen." säger vår bildlärare Elise och placerar en bunt skiss-papper på sitt skrivbord.
"Just det, ni måste som vanligt rita en skiss först." tillägger hon. "Några frågor?"
Ingen verkar undra över något.
"Dåså, sätt igång." säger Elise.
Alla förutom Linnea och Viktor stormar fram till henne för att hämta papper och penna. Det blir som vanligt bråk om stiftpennorna.
"Jävla bufflar." viskar Viktor vilket får Linnea att fnissa.
När lektionen är slut så går Elise runt till alla för att kolla på deras bilder. Sist kommer hon till de.
Hon suckar irriterat när hon ser Viktors tomma papper. Hon bryr sig inte ens om att titta på Linneas som är täckt med hennes eget namn, precis som vanligt.

Linnea går snabbt mot matsalen. Hon nästan springer för att komma först och hinna äta innan de andra kommer.
Hon öser snabbt på Köttgryta och ris på sin tallrik och skyndar sig sedan att sätta sig vid sitt gamla vanliga bord, det bredvid lärarnas. Där kan hon för det mesta känna sig säker. Ingen vågar göra något när lärarna är i närheten.
Om 10 minuter kommer de andra komma. Hon äter snabbt medan hon ser sig omkring i den tomma matsalen. Det ser likadant ut som det alltid gjort.
Vita väggar som börjat gulna, omkring 25 runda bord, en liten scen, cafeteria och extremt många plastväxter och tavlor som ska få det att kännas mer hemtrevligt.
Det misslyckas de med. Det påminner mest om ett sjukhus väntrum.

På väg från lunchen så möter hon oturligt nog Krille och hans gäng. Fan.
De kommer gående och ser ut som om de tror de äger hela skolan. Vilket de i och för sig tror.
"Men hej gullet! Vart är du påväg? Ska du inte äta? Har du äntligen bestämt dig för att banta?" babblar Krille på när han får syn på henne.
Hon känner hur ilskan växer inom henne. Som hon önskar att hon kunde gå fram och ge honom en örfil så hans fula keps ramlar av.
"Fan ta dig." mumlar hon istället och försöker göra en omväg runt honom. Men misslyckas.
Innan hon hinner reagera så ligger hon på rygg på det kalla stengolvet med Krille sittandes på hennes mage.
"Vad i helvete sa du din lilla bitch!?" utropar han.
Hon kan inte hejda sig utan upprepar vad hon sa.
"Jag sa fan ta dig."
Hon ser hur han får kämpa för att inte skrika åt henne.
Hans kompisar står nu samlade runt oss och tittar spända på. Antagligen så är de oroliga att det ska komma någon vuxen.
"Tycker du det var bra sagt?" frågar Krille henne med lugn och behärskad röst. Men hon kan se att han är riktigt förbannad.
"Ja." säger hon.
Fel svar.
Krille slår till henne så hårt i ansiktet så hon tror att näsan går av. Sedan reser han sig skrattande och hans kompisar följer efter honom när han går in i matsalen.

En halvtimme senare står hon och Viktor åter på bron. Hon ser ut över älven och fingrar på sin ömma näsa. Den är nog inte bruten men den gör jävligt ont.
Fast näsblodet har i alla fall slutat rinna. Viktor står bredvid henne. Han verkar försjunken i sina egna tankar.
Är det idag de kommer göra det? Är det idag deras hjärtan kommer sluta slå?
Antagligen. Sorgen har letat sig så djupt in i deras hjärtan så inte ens tiden kan läka det öppna såret helt. Ärret kommer alltid finnas kvar. När som helst kommer det kunna slitas upp på nytt.
Det enda sättet att bli av med smärtan är att sluta andas.
Han är redo. Om hon bara bestämmer sig för att hoppa så kommer de göra det. Annars kanske han gör det själv.
Hon tänker tillbaks på sitt liv. Alla sorgsna minnen. Detta får henne att bestämma sig.
Hon tar Viktors hand. Deras blickar möts. Hon nickar.
De klättrar upp på broräcket som ska bytas om några månader. Det är alldeles för lågt. Det är en säkerhetsrisk.
När de står väl där uppe och balanserar så kommer hon att tänka på att någon kan komma när som helst.
Hon tittar åter på Viktor och klämmer hårt om hans hand. Han besvarar hennes blick. En ensam tår rinner längst hans kind.
De ler lite sorgset mot varandra som ett sista vänskaps bevis.
Sedan hoppar de. 

Fucking Åmål.

En av mina absoluta favoritfilmer. Helt underbart fantastisk. Jag tröttnar aldrig på den.

Den är en klassisk ungdomsfilm som kom ut 1998 men den håller fortfarande. 

Beskrivning från Wikipedia:

Sextonåriga Agnes är ensammast i hela världen, det tycker i alla fall hon själv. Hon har flyttat till Åmål från Mariefred och har egentligen bara en vän i Åmål, Viktoria. Agnes är djupt förälskad i Elin, en flicka som enligt ryktet ska ha hånglat med alla pojkar på skolan. Elin är populärast i Åmål och således raka motsatsen till Agnes. Av en händelse kommer Elin hem till Agnes på hennes födelsedag. Efter den händelsen börjar Elin på allvar fundera över om hon är homosexuell, men kommer på andra tankar när hon möter Johan. Tiden går och Agnes är lika kär i Elin som innan. Elin börjar i sin tur bli osäker på sin kärlek till Johan och beslutar sig för att göra slut. En dag i skolan drar Elin in Agnes på en toalett och försöker förklara att hon är kär i henne.

Man får en inblick i hur det är att grubbla över sin läggning, vara ung i en liten stad där alla känner alla och hur jobbigt det är att vara utanför.

(Lessen att jag inte skrev beskrivningen själv, jag orkade inte. Lat som jag är..)

Betyg: 9/10

Jag bara älskar den.

Hejhej

Den här boken läser jag på skolan

Titel: När ingen ser

Författare: Karin Holmlund

Beskrivning:

PÄLS ÄR MORD skriver jag på skyltfönstret.

Jag hukar mig ned till stengrunden, känner pulsslagen i fingertopparna mot sprejburken.

De sista bokstäverna blir tunna. Jag skakar burken snabbt. Ljudet av metallkulan ekar efter gågatan. Jag trycker ned munstycket igen. Rött färgdamm och gas.

En bil slirar till och bromsar.

Strålkastarljuset reflekteras i skyltfönstret.

- Vad i helvete sysslar du med!

Betyg: Den är superdupermega bra! Jag har inte läst klart den än men än så länge så får den betyget...

5/5

Den är verkligen värd att läsa men den passar bäst för ungdomar och vuxna då den innehåller lite svårfattade saker och den innehåller även samtal om tex djurplågeri vilket inte passar så bra för mindre barn.

Tjabba tjena

Jag måste ta och skaffa nya skor.. De gamla börjar på att typ rasa ihop ^^ Haha, nämen allvarligt.

Här är några som jag funderar på

Antagligen så ska jag skaffa gula. Det är sjukt snyggt enligt mig.

De här med tryck är så enormt coola men jag vet inte om de skulle passa mig speciellt bra.

Tjena.
Lessen att jag inte bloggat på ett tag.
Jag har inte haft så mycket att skriva om..

I helgen har jag varit och badat med Lolli och i söndags så var vi på marknaden.
Det var jättekul :)

Idag var jag i skolan. (Såklart)
Där hände det inte så mycket.
Eller jo, vi hade tipsrunda.
Det var jättetråkigt..

Imorgon har vi syslöjd. Usch!
Hatar det!
Är usel på det.. Hehe

Aja, nu ska jag nog gå och lägga mig.
Go natt <3

// Trötter